Idag var jag med om mitt första riktiga vårtecken: Kvavhet på bussen.

Av någon anledning så har linje 142 lägst prioritet av hela Kronobergs kollektivtrafik, vilket gör att vi råkar ut för bussarna utan värme, ac, gardiner eller stötdämpare. Allra helst ska vi ha busschaufförer som njuter av att köra ifrån stackarna som springer efter bussen.

Så under våren så tar dem bort ac:n på våra bussar, vilket dem hade gjort idag.
Jag ska inte klaga för mycket, för det är ju trots allt inte som på sommaren: då sitter man och trängs, pattsvetten rinner ner till tårna samtidigt som man försöker låtsas för den tomatansiktade sätesgrannen att man är helt oberöd. 
Tack länstrafiken för att jag bara var lite varm idag.

Så när jag sitter på bussen och är varm och glad så sätter sig ett småbarn och hans mamma på sätet bakom mig. Ungen har nog lyckats få i sig fem kilo socker och har en energikick. Som alla småbarn som har energiöverskott så är det bästa sättet att sparka och slåss. Så mitt säte blir ju självklart målet för detta.
It was a bumby ride.