Jag har precis kört ett underbart köttapass med Micha. Vi körde ett crossfitliknande cirkelfyspass. Så jobbigt. Så svettigt. Så galet roligt! För att dela med mig av den fantastiska känslan som man känner efter ett sådant här pass så tog jag en fin bild på min svettiga rygg:

 

 

Hoppas ni riktigt känner odören från den när ni ser bilden. 

 

Imorgon blir det ännu mer svett, då är det nämligen Gymnastikens dag på skolan, då vi ska leka med skolans gymnastikredskap. Åh vad jag ser fram emot att lattja lite (och glänsa såklart. Passa er alla gymbiffar som inte ens kan göra en kullerbytta! (obs. självklart kommer jag inte visa att jag tycker att jag är bäst, bara skratta lite bakom deras rygg (obs 2. ironi).)).

 

Nu ska jag duscha.

Idag så känns det att det var ett bra tag sedan jag satt i skolbänken senast. Mina hjärnceller är inte lika rappa som de en gång var och jag hoppas innerligt att det snart ska bli ändring på detta. 

 

Anledningen till min pyttefrustration är att vi under de senaste veckorna har diskuterat "hälsobegreppet". Vi har läst, diskuterat och försökt förstå olika människors deifinitioner på vad hälsa egentligen är. Idag var ytterligare en vanlig diskutionsdag.

 

Eller rättare sagt, det var vad jag trodde.. fram tills Ulle sa att vi skulle göra vår egna definition av "Hälsa". Vi skulle jobba parvis och om 2 veckor ska vi presentera vad vi har kommit fram till. Detta är typisk en sådan uppgift som jag annars skulle tycka var jätterolig. Jag älskar flummiga och diffusa saker där det egentligen inte finns någonting som heter rätt eller fel. Men idag stod min hjärna helt still. Alla ord och begrepp bara snurrade runt i skallen på mig och jag visste inte alls vad Hälsa betyder för mig. Ju mer jag försökte bringa klarhet i den filosofiska röra i min skalle, desto svårare blev det. Det var som jag hade ett kassetband, där bandet råkat sticka ut en liten bit och ju mer jag försöker rätta till det, desto mer åker ut och trassla till sig. Tillslut är hela kasseten en enda trasslig röra.

 

Nu säger jag ju inte att min hjärna är ett förstört kassetband, men åtminstonde en DVD som dubbats till nederländska. Med lite sömn så blir allt säkert bra. Godnatt!

 

 

 

Jag har haft en toppenhelg!

Enda lektionen i fredags var spinning, så det var en trött och seg klass som tog helg. På kvällen myste vi mest och avslutade dagen med att tjejerna i Ghettot låg och grät framför "P.S. I love you". Så fin film! 

 

I lördags åkte ett gäng Lillsvedare till Hagaparken för att delta i topploppet. Vi var 11 stycken som sprang, 5 pers sprang milen och 6 stycken 5 km. Vi hade även en tapper hejaklack som pushade oss rejält. Jag sprang 5 km på 25.27 min, en helt okej tid eftersom jag inte tränat eller tog loppet så seriöst. Efteråt satt vi och picknickade innan vi åkte tillbaka till Lillsved för att gå på kräftskiva. Kräftskivan var också rolig så igår var det också en lugn dag, lite tennis och lite promenad i skogen, men mest film! 

 

 

Alla topploppers efter målgång, trötta men glada!

En av anledningarna till att jag älskar att bo på Värmdö är vädret! Till skillnad från Växjö, som är lågoddsaren på den-stad-med-minst-soltimmar-tipset, så är himlen väldigt ofta blå här. 

 

Idag var näst sista dagen på vår spinningvecka och det känns i kroppen kan jag tala om. Jag är sådär härligt seg i kroppen att jag inte är så värst trött och depp, utan mer på ett ofantligt myshumör. Därför tackade jag nej till dagens gympass och siktar istället enbart på yogan ikväll. Ska bli skönt att töja ut kroppen rejält. Därför går jag igenom lite bilder som jag har tagit (jag vet, väldigt dåligt med bilder här, borde ta fler) som jag tänkte dela med mig av:

 

 

 

 

Såhär ser det ut på mitt skrivbord just nu. Det känns som att allt plugg dök upp på en och samma gång. Just nu håller jag på att utvärdera ett träningspass som jag gjorde med Vonkan, samtidigt som massa latinska anatomitermer virvlar runt i skallen på mig och jag försöka luska ut bra spinninglåtar. Som sagt: mycket att göra, men jag är inte den som är bra på att ta det lugnt heller.

Nu ska jag äta middag och ladda upp för ett ledarlett crossfitpass klockan sex. Är verkligen supertaggad på det. Har inte kört ren crossfit innan, bara testat på lite övningar. Tror att svetten kommer rinna ganska bra!

 

 

Det har varit jätteskönt att komma hem ett par dagar. I och för sig blev det inte så avkopplande som jag föreställt mig, utan en mer "träffa alla du bara kan"-upplevelse. Ändå har helgen varit jättemysig, och nu känner jag mig ännu mer exalterad inför den kommande veckan! 

 

På schemat idag står två lektioner i spinninginstruktörsutbildning följt av en havskajakpaddlingslektion och lite drama efter det. Hur kan man klaga på detta? Känner mig pepp som hundan!

Hajken var jättemysig! Får skriva lite mer om det när alla bilder är uppladdade! :) 

 

Idag är första gången sedan jag åkte hit som jag ska hem! Det ska bli superkul att komma hem och krama om sin familj lite. Samtidigt vet jag att jag kommer sakna Lillsved redan efter några dagar, detta är ju också mitt hem nu. Jag har så många vänner här och det är så mycket aktivitet och energi här ute! 

 

Några dagar i Moheda känns perfekt, ladda upp inför ännu en galen vecka på Lillsved :) 

Det är svårt att hinna skriva om allt vi hittar på eftersom det är nya roliga saker hela tiden! 

Denna vecka börjar vi på vår styrkeinstruktörsutbildning, det ska bli galet kul! 

Igår startade vi morgonen med att paddla havskajak, sedan hade vi dramalektion. Nu så ska vi ha ett pass i styrkeinstruktörsutbildningen för att sedan, efter lunch, ut och hajka! En natt ska vi sova i vindskydd, tror att detta kommer göra att klassen blir tightare vilken ska bli skitskoj! Jag är taggad!

Klockan 07.30 vaknade jag av mig själv idag. Jag såg ut genom fönstret: Klarblå himmel. 

 

Kläder och skor åkte på och kamran hade jag i högsta hugg. Skolområdet var helt öde. Alla passade förmodligen på att när det äntligen var helg ta sig en välförtjänt sovmorgon. Jag vandrade ut i skogen och in på skolans elljusspår. Efter två minuters lugn promerad så kom jag till mitt mål för promenaden, ett klippblock. Klippblocket var alldeles lagom: litet nog för att gå upp på det inom två röda sekunder men stort nog för att sträcka sig över talltopparna och ge en strålande vacker utsikt över skärgården. 

 

Så där satt jag, på ett klippblock, alldeles och bara lyssnade på naturen. Jag hörde ljudet av vågor som rullade in från havet för att tillslut svämma över på land och sina ut i vattnet igen. Jag hörde en hackspett frenetiskt hacka i ett träd, bara 3 meter ifrån punkten där jag hade slagit mig ner. Jag hörde olika fåglar kvittra till varandra och komplettera varandra till en enda stor fågelsång.

 

Jag upplevde harmoni när jag satt där. Trots att jag bara gick i två minuter kändes det som jag hade kommit till en helt annan tidsepok. En tid bortom vårt datorsamhälle. En tid där det inte spelade roll hur många Converseskor du har, vilken smartphone du äger eller om du har en snygg profilbild på Facebook. En tid där magsår och utbrändhet inte fanns. Jag behövde inte anpassa mig efter samhällets normer där ute. På klippan fanns ingen jantelag eller utseendefixering. Det var bara jag och naturen. 

 

Jag tänkte när jag satt där, hur många före mig som hade suttit på precis samma klippa och vad det var som fick dem att sitta där. Kanske det finns de som vill fly verklighen och behöver klippan för att få skapa sin egna verklighet för några minuter. Det kanske finns de som behöver klippan som hjälp för att ta itu med sina problem, rensa tankar och ta viktiga beslut. De som vill sitta på klippan tillsammans med någon, eller några och uppleva social samhörighet. Eller de som bara vill sitta på klippan för den fantastiska utsikten. Oavsett vilka ens intentioner med att gå upp på klippan är, så är man välkommen. Klippan kommer alltid låta dig sitta där.

 

Alla skulle behöva en sådan klippa.