Godkväll mina älskade fan!

Ikväll var det julskyltning i Moheda

En av de stunder jag älskar Moheda som mest är under julskyltningen. Då fylls hela orten med julstämning och nästan alla av ortens 3000 invånare vallfärdar ner till centrum för att ta del av glädjen och samhörighetskänslan.

I alla affärer bjuds det på glögg med pepparkaka och överallt finns det lotteristånd med små tomtar, ljus och alla bakverk man någonsin kan komma på att baka, som priser.

Någon har hängt upp julbelysning i granarna i Moheda och utanför församlingshemmet spelas julmusik på hög volym. På logen sitter en tomte med en jättelångt papper där alla barn kan få skriva upp vad de vill ha i julklapp. Hela tiden möts man av glada leenden och hälsningsfraser.

När alla har gått färdigt tipsrundan eller vunnit tillräckligt på sina lotter och kvällen börjar lida mot sitt slut, så går alla ner mot kyrkans församlingshem. Där trängs människor i alla åldrar ihop i ett rum och lyssnar på det årliga och fina luciatåget. Då spelar ingen roll hur otydligt de än sjunger eller hur fel tärnorna läser sina verser (ja, det händer varje år), alla i rummet är lika glada ändå. För då upplever man äkta julstämning.



Imorgon börjar julkalendern, jag hoppas på något alldeles extra eftersom Anders och Måns ligger bakom den!

Igår köpte jag en ny klocka. En svart väckarklocka i retro-stil från IKEA.

Jag älskar den. Jag har letat jättelänge efter en sådan här klocka och när jag såg den blev jag kär direkt. Den var precis så som jag ville ha den. Den passar helt enkelt perfekt till mitt rum!

Det finns dock ett problem: den tickar.

Då menar jag inte sådär mysigt och hemtrevligt som den stora klockan hemma hos min farmor gör, nej. Denna klocka tickar som en tidsinställd bomb!

Det är ganska svårt att försöka somna om natten med en väckarklocka som tickar minst fem tickningar i sekunden. Ju mer jag ligger där i min säng och försöker sova, desto tydligare blir tickningarna.

Istället för att sluta mina ögon och sakta falla in i en djup sömn med många trevliga drömmar om små rosa teddybjörnar så halvsitter jag i sängen blickstilla, mina ögon är uppspärrade och jag är fullkomligt övertygad om att IKEA har byggt in en atombomb i klockan som är installerad till att sprängas när som helst.

Ni kan ju själva förstår att denna klocka inte är bra för min nattsömn.
Att det enda vettiga att göra är att lägga den ute på gatan, be mamma köra över den med bilen medan man själv står bredvid och lyssnar nöjt medan det tickande ljudet sakta dör ut.

Men kommer jag göra det?

Aldrig! Den är ju så snygg.

Godkväll!

Jag har precis kommit hem. 

Pappa övertalade mig att följa med att handla på ica. Jag sa ja.
Jag hade förberett mig noga inför den långa vandringen, många klädesplagg hade jag lagrat på mig, till och med en liten reflex var virad runt armen.
Både pappa och jag visste att det skulle bli en hård och kall promenad.
Vi gick ut och började gå. Överallt mötte vi människor som, liksom pappa och jag, hade vågat trotsa det kalla nordiska vädret och gett sig ut på en vandring i Moheda.

Tillslut kom vi fram. Jag har aldrig blivit så lycklig för att se en stor skylt utformad som en gryta, som jag blev idag.
Det var varmt i den lilla affären mitt i Mohedas centrum. Pappa och jag plockade effektivt på oss de varor vi skulle ha och betalade. Sen begav vi oss snabbt hemåt, båda bärandes på en vit Ica-kasse.
Men nu har jag kommit hem i alla fall, mina kinder är blossande röda och jag är sådär härligt glad och kall som man ska vara när man har varit ute en vinterkväll.

Nu kanske du har läst allt detta och tänker förtvivlat att detta var en totalt onödig berättelse om när Jasmine och hennes pappa handlade mjölk. Men såklart så har jag ju förstås en mening med allt jag skriver och meningen idag var följande: Att när jag gick där ute på gatan, så fylldes jag av en sådan härlig känsla, jag insåg att det skulle bli en underbar kall och snöig jul i år!

och på tal om jul:
Igår var det en månad kvar till jul. jag har fixat till mitt skrivbord genom att göra det lite juligare med hjälp av denna bakgrundsbild:




Tack för idag!

Idag hade vi fotbollsträning i skolan, något som jag vanligtvis brukar se fram emot. Idag gjorde jag det inte.  

Detta berodde helt enkelt på at jag var klädd i tunna tights och hade inga vantar, mössa eller halsduk med mig, så jag var helt enkelt inte sugen på att gå de femton minuterna det tar från John Bauer till tipshallen i minusgrader.

Då fick jag en snilleblixt. Min goda skånska vän Jenny har ju en cykel här och brukar alltid cykla till träningen. Jag kanske kan be henne att skjutsa mig?

Jag tittade på Jenny med mina hundögon, och Jenny är ju så snäll så hon kunde inte säga nej till en bedjande Jasmine

"Men jag har ingen luft i mitt bakhjul" säger hon. "Fast jag har en pump, kan du hjälpa mig att pumpa?"

Jag ler lite nöjt: "Javisst, Jasmine fixar" säger jag, kanske lite väl malligt och så går vi ut till hennes cykel.

Väl ute så tar Jenny fram sin cykelpump och jag börjar pumpa. Ingenting händer. Jag kollar lite på cykeln och konstaterar att man nog måste ta bort en plutt som sitter på däcket.

Sagt och gjort. Bara det att det visar sig vara den plutten som håller all luft inne i däcket, så det hörs ett tyst pysande ljud och efter en sekund så är däcket helt platt.

Jag blir lite nervös "hehe oj då! Det var nog inte så man skulle göra". Jenny bara skrattar. Jag skruvar tillbaka plutten och försöker pumpa upp däcket.

Tiden går och däcket förblir platt hur mycket jag än pumpar. Jag börjar nervöst inse att jag aldrig kommer kunna pumpa upp det.

Som tur väl är så har jag förmågan att se så oskyldig och söt ut när jag säger förlåt så att Jenny bara skrattar och konstaterar på glad skånska: "jaha, då får vi gå upp till träningen"

Behöver jag säga att jag frös?


Nu ska jag sätta på en film och ladda upp  inför kvällens fotbollsträning.

Simma lungt!

Idag är jag barnvakt!
En uppgift som många kanske skulle betrakta som ansträngande och jobbigt. Men det kan jag tala om för er att det är det minsann inte! Jag tycker det är svinkul och mysigt att umgås med min lillebror.
När jag kollade upp det kom jag fram till att det berodde på två olika anledningar:


1. Trots att han är sex år yngre än mig så ligger våran intelligens på ungefär samma nivå.
Detta säger jag absolut inte för att jag är inkompetent. Nej, utan för att Theodor är ett smått geni.
Idag hade vi frågesport. Han utklassade mig! Pinsamt? Ja!

2. Om man nu mot förmodan skulle tröttna på honom eller få idébrist på saker att göra,
då är det bara att gå in till hans rum, koppla in hans Playstation 2, sätta på hans fifa och vips! så är han tyst och lugn i flera timmar!


Men nu ska jag koppla på min turbomotor, för att Amanda kommer om en kvar och jag måste hinna göra mig iordning.
Jag är sämst på att planera och göra saker i tid!

Hejdå!

Godmorgon!

Nu sitter jag i skolan, vi har engelska.

Denna engelskalektionen går ut på att vi ska skriva om ett engelsktalande land.

Fast detta förstås bara en täckmantel. I själva verket så sitter jag vid msn, drar blondinskämt och sjunger Lars Winnerbäck-låtar. Precis så som en riktig lektion ska vara med andra ord!

och idag är det fredag, och det betyder: Snart är det heeelg!
Jag tänker ladda upp inför min fullspäckade helg genom att lyssna på en låt som man blir riktigt taggad av: