Igår köpte jag en ny klocka. En svart väckarklocka i retro-stil från IKEA.

Jag älskar den. Jag har letat jättelänge efter en sådan här klocka och när jag såg den blev jag kär direkt. Den var precis så som jag ville ha den. Den passar helt enkelt perfekt till mitt rum!

Det finns dock ett problem: den tickar.

Då menar jag inte sådär mysigt och hemtrevligt som den stora klockan hemma hos min farmor gör, nej. Denna klocka tickar som en tidsinställd bomb!

Det är ganska svårt att försöka somna om natten med en väckarklocka som tickar minst fem tickningar i sekunden. Ju mer jag ligger där i min säng och försöker sova, desto tydligare blir tickningarna.

Istället för att sluta mina ögon och sakta falla in i en djup sömn med många trevliga drömmar om små rosa teddybjörnar så halvsitter jag i sängen blickstilla, mina ögon är uppspärrade och jag är fullkomligt övertygad om att IKEA har byggt in en atombomb i klockan som är installerad till att sprängas när som helst.

Ni kan ju själva förstår att denna klocka inte är bra för min nattsömn.
Att det enda vettiga att göra är att lägga den ute på gatan, be mamma köra över den med bilen medan man själv står bredvid och lyssnar nöjt medan det tickande ljudet sakta dör ut.

Men kommer jag göra det?

Aldrig! Den är ju så snygg.