Idag hade vi fotbollsträning i skolan, något som jag vanligtvis brukar se fram emot. Idag gjorde jag det inte.  

Detta berodde helt enkelt på at jag var klädd i tunna tights och hade inga vantar, mössa eller halsduk med mig, så jag var helt enkelt inte sugen på att gå de femton minuterna det tar från John Bauer till tipshallen i minusgrader.

Då fick jag en snilleblixt. Min goda skånska vän Jenny har ju en cykel här och brukar alltid cykla till träningen. Jag kanske kan be henne att skjutsa mig?

Jag tittade på Jenny med mina hundögon, och Jenny är ju så snäll så hon kunde inte säga nej till en bedjande Jasmine

"Men jag har ingen luft i mitt bakhjul" säger hon. "Fast jag har en pump, kan du hjälpa mig att pumpa?"

Jag ler lite nöjt: "Javisst, Jasmine fixar" säger jag, kanske lite väl malligt och så går vi ut till hennes cykel.

Väl ute så tar Jenny fram sin cykelpump och jag börjar pumpa. Ingenting händer. Jag kollar lite på cykeln och konstaterar att man nog måste ta bort en plutt som sitter på däcket.

Sagt och gjort. Bara det att det visar sig vara den plutten som håller all luft inne i däcket, så det hörs ett tyst pysande ljud och efter en sekund så är däcket helt platt.

Jag blir lite nervös "hehe oj då! Det var nog inte så man skulle göra". Jenny bara skrattar. Jag skruvar tillbaka plutten och försöker pumpa upp däcket.

Tiden går och däcket förblir platt hur mycket jag än pumpar. Jag börjar nervöst inse att jag aldrig kommer kunna pumpa upp det.

Som tur väl är så har jag förmågan att se så oskyldig och söt ut när jag säger förlåt så att Jenny bara skrattar och konstaterar på glad skånska: "jaha, då får vi gå upp till träningen"

Behöver jag säga att jag frös?


Nu ska jag sätta på en film och ladda upp  inför kvällens fotbollsträning.

Simma lungt!