Godkväll!

Jag har precis kommit hem. 

Pappa övertalade mig att följa med att handla på ica. Jag sa ja.
Jag hade förberett mig noga inför den långa vandringen, många klädesplagg hade jag lagrat på mig, till och med en liten reflex var virad runt armen.
Både pappa och jag visste att det skulle bli en hård och kall promenad.
Vi gick ut och började gå. Överallt mötte vi människor som, liksom pappa och jag, hade vågat trotsa det kalla nordiska vädret och gett sig ut på en vandring i Moheda.

Tillslut kom vi fram. Jag har aldrig blivit så lycklig för att se en stor skylt utformad som en gryta, som jag blev idag.
Det var varmt i den lilla affären mitt i Mohedas centrum. Pappa och jag plockade effektivt på oss de varor vi skulle ha och betalade. Sen begav vi oss snabbt hemåt, båda bärandes på en vit Ica-kasse.
Men nu har jag kommit hem i alla fall, mina kinder är blossande röda och jag är sådär härligt glad och kall som man ska vara när man har varit ute en vinterkväll.

Nu kanske du har läst allt detta och tänker förtvivlat att detta var en totalt onödig berättelse om när Jasmine och hennes pappa handlade mjölk. Men såklart så har jag ju förstås en mening med allt jag skriver och meningen idag var följande: Att när jag gick där ute på gatan, så fylldes jag av en sådan härlig känsla, jag insåg att det skulle bli en underbar kall och snöig jul i år!

och på tal om jul:
Igår var det en månad kvar till jul. jag har fixat till mitt skrivbord genom att göra det lite juligare med hjälp av denna bakgrundsbild:




Tack för idag!