Just nu sitter jag och njuter av The Poets (Poets – What Difference Does It Make) och tänker tillbaka på klassdiscon man hade i mellanstadiet, när man fick vara borta tills tio och ordet dansa betydde att man tog ett steg ut åt sidan, ihop, ett steg åt andra sidan och ihop. Om man var riktigt avancerad så kunde man istället för att stiga ihop med benen, korsa det enda benet bakom. Men det var bara för det riktiga coola.
Höjdpunkten på festen var, för tjejerna, när man kom till ryska posten och det sämsta som kunde hända var att man inte vann danstävlingen (fan ta dig oscar ericsson som dömde).

Livet är galet härligt ändå.

Denna bild tog jag idag. Klockan 17.00 utanför ICA Grytan.
Jag stod där och trängdes med alla invånare i Moheda som var över 65.
Så, vad var det som fick hela PRO Kronoberg att vallfärda till Mohedas centrum (som bara består av Grytan) 
Var det ett extrainsatt bingospel? Hade Lasse Berghagen en konsert? Sände de en repris av kungabröllopet?
Nej, den ombyggda ICA-butiken invigdes. Bygdens kändis, ICA-Niklas, har tagit ännu ett steg för att Grytan ska ta över hela Moheda. Jag funderade mest över att de var där för att se prästen klippa bandet, för att få 10 % rabatt eller för all gratismat som serverades (Mohedabor är ju trots allt smålänningar).


 Alla stod utanför och var överdrivet glada. Jag var där för att servera kaffe och wienerbröd till alla som handlade. I fyra timmar skulle jag stå och känna kakdoften och le. Det var spännande, jag fick bl.a. frågan om jag gick på högstadiet. Kul..

Vi lever i ett samhälle där kärnfamiljen sakta håller dö ut. Numera är det bonospappor, styvsyster, plastsöner. Man har två pappor eller adoptivsyskon, man bor i flera hus och köper julklappar till massor människor man inte har ett genetiskt samband med. Förstå mig inte fel, jag är absolut inte emot någonting av detta. Jag tycker det är roligt med stora familjer och variation.
Anledningen till att jag skriver detta är för att jag bor i en typisk kärnfamilj. Jag har mamma, pappa och två bröder. Dessutom är jag blond. Hitler skulle älska mig (dock är det inte besvarat). Så för att krångla till mitt familjeliv lite så har jag en pojkvän med i bilden, som delar vårdnaden tillsammans med mamma och pappa.

Idag är det en "Antondag", så idag borstar jag med en rosa tandborste istället för en lila. Just nu sitter vi och kollar på Erik & Mackans "99 saker man måste göra innan man dör". Idag åker dem cross. Det är tydligen något stort lopp som är alla crossåkares dröm att åka. Anton, som nästan avgudar cross mer än mig, sitter som ett barn på julafton. Han skrattar åt alla misstag dem gör och diskuterar cylinderstorlekar? med mig. Jag sitter och nickar och försöker hålla med så gott jag kan. "Hahaha, Jasmine. Han blev trött efter TVÅ varv" säger han med ett småpojksflin på läpparna. "Av 2300, så kom han 2215. Det hade jag gjort bättre!". Riktigt sött om jag får säga det själv :)

Det är något visst med kombinationen sport, tv och snopp. Alla killar har minst en sport som de kan allt om. Antons är motorcross. Detta kommer nog det kvinnliga könet aldrig att begripa.

Min man med sin cross :)

Fick ett sms innan från min kompis frida:
"Har du fått körkort, Jasmine? :D"
blev ganska förvånad och svarade att jag inte hade lyckats med den bedriften.
frida: "men, du hade ingen övningskörningskylt när du körde vid ica idag"
jag: "fast det kan bero på att det var mamma som körde och hon har (förhoppningsvis) körkort!"
frida: "Nej, det var väl du som körde i morse?"
jag: "nej".

kul, här ser man också ut som en 45+, men mamma blir säkert glad!
Jag tog ett varmt bad, ansiktsmask, peeling, hårinpackning o.s.v.
Så nu är jag "som en ny människa", som man så fint säger..
en ny artonåring, det vill säga.

Nu ska jag till amanda och låna kläder till kvällens festligheter. 18-årsfest med temat: Bad taste.
spännande!

Mamma: medelålders eller tonåring?

Idag har jag både haft otur, varit osmart och klantig.

Otur: Jag fönsterwebbshoppade lite... Loggade in på Nelly.com och direkt höres ljudet från en änglakör. Jag hade hittat den perfekta studentklänningen! Så direkt lägger jag den i kundkorgen och skapar en konto för jag inte är medlem. Så direkt när jag klickat på "registrera" så går jag direkt in på klänningen igen. Men den är borta! Min storlek har tagit slut, trots att den kom in idag!

Osmart: Jag och Anton pratar om datumparkering och jag ska ska förklara det hela:
- Är det en jämn dag, så är det förbjudet att parkera på jämna datum. så alltså höger sida.
- Fast det beror ju på vilket håll man kör?
- Ja, juste!

Klantig: Jag hade skrivit ett helt blogginlägg om min dag, sen när jag ska publicera det, så råkar jag ju självklart radera det!

Så jag har piggat upp mig själv genom att spela onlinespel. Jag hittade ett spel som verkligen är aktuellt och genomtänkt. BMREX heter det. Det går ut på att man är en mini t-rex som cyklar på en höghjulning. Ibland cyklar man på stora dinosaurier och ibland på skelett. Har man varit riktigt duktig så man man få snålskjuts med en fågeldinosaurie. Samlar poäng gör man genom att fånga sandwiches. Jag antar att det är köttfyllning, för t-rex är väl ingen växtätare...

lilla t-rexen, är han inte fin i sin hatt?

Idag har varit en riktig pluggdag!
Hela dagen har jag i stort sett skrivit på mitt projektarbete (med undantag från ett träningspass och körlektion under lunchtid). Så idag har jag åstadkommit några sidor om alla möjliga sorters näringskällor.
Så mitt när jag sitter på altanen, dricker kaffe och skriver om transfetter och socker så kommer pojkvännen ut med kex till mig. 
"Njae, tror inte jag vill ha det. Det innehåller förmodligen massa transfetter. Inte bra" säger jag och känner mig allmänt duktig (Om det hade varit en annan person som sa det dock hade jag kallat henne hälsofreak och besserwisser). 

Anton säger inte så mycket utan tycker att det är bra, då blir det ju mer till honom.. 
Inte-besserwissern Jasmine tycker det är ett bra tillfälle att säga: "Vet du att det finns undersökningar som visar att om man äter mycket transfetter så kan man drabbas av prostatacancer?" 
"Ääääh, spelar väl ingen roll. Det kommer jag ju få ändå. Det får ju alla när de blir äldre." är det jag får till svar.

Tycker det är ett ganska argument till att äta vafan som helst.
"Undersökningar visar ju att fetman ökar betydligt idag, så om man ser till statistiken kommer jag förmodligen drabbas ändå." är ju skitbra att säga när man köper 3 kg godis. 
eller "Nu när så många riskerar strålningsskador i Japan, så kan jag ju likaväl sova i min röntgenmaskin inatt"

Hela eftermiddagen/kvällen gick ut på att sälja frallor.
Jag vandrade runt i iskalla Moheda och frågade/hotade folk om de ville köpa frallor.
De flesta sa förstås nej.. Eftersom man bor i Moheda så måste man ju ha en bortförklaring till allt:
"Nej, jag tål inte ljusa frallor" jag: "men vi har ju grova frallor med?" "Jag tål inte grova frallor".
eller "I vårt hushåll så bakar vi faktiskt egna.." eller "jag tänker inte svika det lokala bageriet".

Men det fanns förstås några trevliga typer som ville köpa. En liten gubbe frågade om han skulle betala nu eller sen. "När som helst innan det 20:e, men det är ju smidigast att ta det nu." Han svarar glatt. "Okej, men om du lurar mig så slår jag ihjäl dig". Blev lite illa till mods, men efter att ha kontrollerat vad mina föräldrar heter så verkade han lita på mig.

Sådär är livet i Moheda!


Nu när jag har hittat min kabel, så kan jag ladda upp mina bilder.
Denna är från halloweenstudentfesten!

Idag var jag och shoppade på Grand Samarkand, Växjös mest överskattade köpcentrum. Vilket inte är så märkvärdigt då Växjö inte har överdrivet många köpcentrum.
Nej, nu ska jag inte vara negativ, Grand Samarkand blir säkert jättebra när det är färdigt.
Hur som haver så blev jag stoppad av en tv-gubbe. Han ville intervjua mig. Mediekåt som jag är svarade jag givetvis "Ja".
Gubben började prata om att det kommer att handla om miljöfrågor. Jag blev genast glad och såg min chans att glänsa. Jag kan ju massa om miljöproblem: Koldioxid släpps ut, lägger sig som en hinna, solvärmen stannar kvar, jorden värms upp. Inga problem!
Han tog namn, ålder och småpratade lite. Tillslut sätter han igång kameran. "Nu kör vi".
"Vet du var radon är?" frågar han.
Ajdå, första frågan var inte en hit. Hm, jag ler lite och säger att jag inte har en aning.
Han ler lite och försöker invända ett bättre svar. Jag blir lite nervös och stammar fram att jag faktiskt aldrig har hört talas om grejen.
"Nehe, då tackar jag för att du ställde upp" säger han, stänger av kameran och börjar spana efter andra människor att ställa mot väggen.
WHAAT? Var det allt? Jag stod fortfarande och väntade på min chans att briljera, men nej. Gubben tyckte att det räckte med att jag stod och såg dum ut..

Glömde dock att fråga vilket program det var, smart! Stod dock svt på mikrofonen.

Så nu sitter jag och kollar på "Sveriges Vörsta Bilförare" och känner mig som världens smartaste människa igen.
Deltagaren Fia, när dom kör på en lerig skogsväg i Sverige: "Det kanske kommer elefanter! Eller heter det så? De med nosen?"

Jag har blivit en uppfinnare.
Till likhet med vissa andra av mina kollegor, ex. Alexander Fleming så skedde även min uppfinning av misstag.
Det jag har uppfunnit är en ny lek! Glöm alla tråkiga lekar man gjorde när man var liten: Hela havet stormar, kurragömma, bollen i burken. Detta är en mordern lek, som är anpassad till vår tid!

Lekregler
Du behöver:
- En massa usb-kablar.
- En kamera, mobil eller någonting annat som behöver en usbkabel.
- En massa tid.
En person börjar att gömma massor med usb-kablar på olika ställen. Nu ska de andra deltagarna, hitta den rätta usb-kabeln till kameran/mobilen eller vilket redskap man nu använder. Genom att leta upp kabel efter kabel och testa dessa i kameran. Förste man som hittar den vinner.

I mitt fall leker jag denna med mig själv. Jag tappar bort sladden till min systemkamera. Och testar som en dåre alla sladdar jag kan hitta i hopp om att jag ska lyckas hitta rätt.
Nu har det gått några månader och jag har fortfarande inte hittat rätt. Funderar på om jag ska fuska och köpa en ny sladd..

"57:e sladden, denna måste det vara"

Kollade på Sveriges Mästerkock häromdagen.
När det var som mest spännande (Liptjejen lipade över att hon kunde göra en maträtt för en gångs skull, bearnaisesås, vilket hon ändå åkte ut på) så börjar en figur plötsligt röra sig uppe på läktaren.
Han kliade nämligen sig mellan benen! Och det var inte diskret heller. Delade på benen och kliade för fullt som han hade fått löss på hela faderullan.
Hur tänkte han?
Det är en sak att göra det i Big Brother, Kungarna av Tylösand, eller andra program som går ut på att vara så äcklig som möjligt, eller där man blir bevakad 24 timmar om dygnet och tillslut inte kan hålla sig. Men i detta? Han borde ju veta att kamerorna var igång..

Men det kanske är bra marknadsföring?
- Vart ska vi äta någonstans på vår romantiska middag ikväll, älskling?
- Tja, vad sägs om att gå till Sveriges Mästerkock? Han som kliar sig på snoppen?
- Ja, absolut! det lät gott..





Undra vilken av dem som vill servera en god sås?

Hej hopp!
Har precis varit och hämtat theodor på fritids. När jag var på väg till fritids så var den en liten unge som gick framför mig på andra sidan gatan. Jag lade inte märke till henne förrän hon vände sig om och hälsade.
Tyckte ju förstås det är lite konstigt att en liten flicka (typ 125 cm lång?) som jag aldrig sett innan vänder sig om för att säga hej. Men jag gissar helt enkelt på att hon tagit Mohedasyndromet (hälsar på alla man möter) till ett nytt steg och hälsar glatt tillbaka! Men det slutar inte där. Utan den lilla flickan vänder sig om igen och öppnar munnen för att säga något men stänger den och vänder sig tillbaka igen. Hon fortsätter att gå men kollar på mig ofta.
Trots att jag har taxben så går jag fortare än henne, och tillslut går vi i stort sett jämte varandra, fast på olika sidor gatan. Detta uppskattas inte av den lilla flickan. Hon börjar gå så fort som bara klämkäcka 40+are som är ute och powerwalka i sina vita tajta kläder, kan göra. Hon har tydligen startat en kapplöpning mot mig, och hon tänker inte ge sig.. Hela tiden kollar hon på mig för att se så jag inte knappar in. Jag går på som vanligt, måste ju hämta Theo. Tillslut ger hon mig en förskräckt min och börjar springa så fort benen orkar.
Kanske hon inte alls tyckte detta var en kul tävling? Tänk om hon trodde att jag var en farlig typ, och fantiserade ihop hemska situationer hur jag rånade henne? Ser jag verkligen så farlig ut, eller har dagens ungdom gått för långt? :)

Som att jag skulle se galen ut?

Denna dag tillbringar jag hos min pojkvän..
När jag kom hit i eftermiddags så skulle jag uppsöka toaletten, när jag kom ut så kollade Anton, som han heter, med en förväntansfull min på mig.
Jag tänkte förstås att detta var lite märkligt, då han annars inte brukar bry sig så om mina ärenden på toaletten (tack och lov för det) men jag ignorerade blicken och började prata om någonting annat.
Genast såg han besviken ut och sa: "Såg du inte vad jag hade köpt till dig?"

OjOjoj! nu hade jag visst missat något. Glad som en lärka blev jag förstås. "åååh, har du köpt något till mig?" och kan inte unvika känna mig som en bortskämt prinsessa. Svaret var aningen otippat: "Ja, jag har köpt ett paket tops!"
Jaha. Min pojkvän har alltså köpt ett paket bomullspinnar till mig.. "Okej, Anton.. Tycker du att jag har öronvax?"
A: "Nej! men du brukar ju använda sånt. Typ till smink.. Jag köpte rosa till och med!" svarar han, galet stolt över sin bedrift.


Så alla killar där ute: Ska ni någon gång uppvakta en tjej. Glöm det hederliga blommor och choklad. Dra till med ett mer säkrare kort: Köp rosa topsar till henne. Funkar alltid!

Detta väntade på mig i badrummet (fast rosa, mycket finare!).
Det är inte klokt vad gullig pojk jag har :)

Detta är Ida:


Som ni genast, genom att kolla på bilden, märker har lilla Ida inte alla hästarna i stallet.
T.ex. påstår hon att det var 12 år sedan hon var 4 år, när hon i dagsläget är 18 bast.
Idag kläckte hon ur sig ännu en groda. Vi satt på lektionen och kollade på Idas biobiljett (ja, otroligt lärorik lektion). Ida var lite orolig över utgångsdatumet på biobiljetten. 2011-07-04 stod det.
Ida: - Vadå? betyder det att den går ut den 7 April 2011, eller den 4 November?
Jag: Hahaha! hur kan du få 7:an till November?
Ida: Jaha! Ojdå, Oktober?

Det knasigaste är ändå att denna kvinnan är en av de smartaste vännerna jag har, hur går det ihop sig?
Ida. Jag tycker om dig ändå! <3