En 1,86 meter hög man, eller en lite småpojke?
Vi lever i ett samhälle där kärnfamiljen sakta håller dö ut. Numera är det bonospappor, styvsyster, plastsöner. Man har två pappor eller adoptivsyskon, man bor i flera hus och köper julklappar till massor människor man inte har ett genetiskt samband med. Förstå mig inte fel, jag är absolut inte emot någonting av detta. Jag tycker det är roligt med stora familjer och variation.
Anledningen till att jag skriver detta är för att jag bor i en typisk kärnfamilj. Jag har mamma, pappa och två bröder. Dessutom är jag blond. Hitler skulle älska mig (dock är det inte besvarat). Så för att krångla till mitt familjeliv lite så har jag en pojkvän med i bilden, som delar vårdnaden tillsammans med mamma och pappa.
Idag är det en "Antondag", så idag borstar jag med en rosa tandborste istället för en lila. Just nu sitter vi och kollar på Erik & Mackans "99 saker man måste göra innan man dör". Idag åker dem cross. Det är tydligen något stort lopp som är alla crossåkares dröm att åka. Anton, som nästan avgudar cross mer än mig, sitter som ett barn på julafton. Han skrattar åt alla misstag dem gör och diskuterar cylinderstorlekar? med mig. Jag sitter och nickar och försöker hålla med så gott jag kan. "Hahaha, Jasmine. Han blev trött efter TVÅ varv" säger han med ett småpojksflin på läpparna. "Av 2300, så kom han 2215. Det hade jag gjort bättre!". Riktigt sött om jag får säga det själv :)
Det är något visst med kombinationen sport, tv och snopp. Alla killar har minst en sport som de kan allt om. Antons är motorcross. Detta kommer nog det kvinnliga könet aldrig att begripa.
Min man med sin cross :)