Just nu sitter jag och njuter av The Poets (Poets – What Difference Does It Make) och tänker tillbaka på klassdiscon man hade i mellanstadiet, när man fick vara borta tills tio och ordet dansa betydde att man tog ett steg ut åt sidan, ihop, ett steg åt andra sidan och ihop. Om man var riktigt avancerad så kunde man istället för att stiga ihop med benen, korsa det enda benet bakom. Men det var bara för det riktiga coola.
Höjdpunkten på festen var, för tjejerna, när man kom till ryska posten och det sämsta som kunde hända var att man inte vann danstävlingen (fan ta dig oscar ericsson som dömde).

Livet är galet härligt ändå.