Intervjun var på en deltidstjänst, där man hade schemalagt att arbeta varannan lördag, med eventuellt extratider. Den skiljde sig ifrån de andra två intervjuerna jag har varit på, då denna var mer aktiv och kreativ. När vi hade klarat av de mest basicfrågorna så började hon hitta på situationer som jag skulle klara av. Jag fick uppmålat en bild av en gammal tant som var överlycklig att det halsbandet hon trånat efter äntligen var på rea. Samtidigt så frågade hon vad jag tyckte om det, och halsbandet var skitfult! Skulle jag ha hjärta att säga sanningen till henne?
Jag fick även lära känna en påhittat 50 årig som ville köpa ett smycke till sin fru medan jag försökte sälja en busstidstabell till chefen. Vissa fall var det nästan som att hon bara ville att jag skulle bekräfta svaret och jag bara väntade på att hon skulle ta fram sin lilla blomspruta:



Nej, men jag gick därifrån och kände mig nöjd med min prestation. Samtidigt så sa hon att det hade varit hundratals sökande och att hon hade många att intervjua så att konkurransen var hård. Men hon sa att hon fick en positiv syn på mig. Så vi håller lite tummarna va? :)

Nu har jag köpt en telefon! En smaaartphone, eller närmare bestämt en Samsung Galaxy S II!
Och. Jag. Älskar. Den! Man kan skriva jättesnabbt, och ladda ner massor med onödiga appar.
En app jag hittade gör så man hittar sin mobil om man tappar bort den när den är på ljudlös! Hur underbart är inte det? Man bara smsar ett särskilt ord till mobilen så börjar den tjuta och man hittar den igen! Har en känsla av att denna funktionen kommer jag använda miljarder gånger!

Här om dagen var jag och tog lite kort på Alvesta Bokhandel till facebooksidan. Blev ganska bra faktiskt!



Böcker är så lätta att fotografera, dem blir så snygga. Tur att Bokhandeln inte säljer läsplattor. Hur snygg hade bilden blivit då? Den är nog inte lika flexibel!

Idag har mitt liv haft en temadag. Jag har helhjärtat ägnat mig åt den femte dödssynden: Frosseri.
Det hela startade efter att jag ätit en rejäl lunch bestående av rotmos och fläsklägg. Då bestämde jag mig för att baka. Efter ett stunds velande och tvekande, så bestämde jag mig för att baka bröd.

Efter flera timmar av knådande, jäsande, mjölande, kladdande och gräddande så hade jag åstadkommit tre verk:
Tolv hederliga tekakor.
Två olika smaksatta focaccia.
& En nedrans massa megakanelbullar.

Kanelbullarna och Tekakorna hamnade till stor del i frysen, medan av focaccianorna, eller hur man nu böjer detta jobbiga namn (Tur att jag inte har någon slagt talblogg, för jag har ingen aning hur man uttalar focaccia, men det ser ut att uttalas fräsigt) så gjorde jag en rackarbajsarmiddag: Jag serverade dem till en italiensk tomatsoppa. Sjutton.Gubbar.Vad.Gott!

Resterande av kvällen så tittade jag på fotbollen och käkade bullar. Nu är min mage uppsvälld och jag har en enorm lust att springa av mig all min energi. Därför ska jag sova istället. Logiskt. Som alltid. 

Walla! Ser ni hur gott detta är? Ena brödet hade jag rödlök och oliver på och andra tomat, vitlök, rödlök och basilika. Sen hällde jag på lite olivolja och flingsalt. Yummie!




Bullfest Bullfest, Hela da'n!

I tisdags gjorde jag en jobbig upptäckt. Jag upptäckte att jag bara hade en vecka kvar på mitt träna-så-mycket-du-vill-under-ett-år-kort på friskis och svettis. Eftersom jag är en arbetslös smålänning så ser jag såklart till att utnyttja denna sista veckan till fullo. Så nu har jag tränat nästan varje dag där.
Igår tänkte jag testa på ett nytt pass som hette skivstång/intervall. Ett pass där man hade en skivstång och gjorde olika styrkelyft till musik för att sedan avsluta med kondition. Kul tänkte jag!
Jag kommer till friskis en kvart innan passet ska börja, kniper åt mig den näst sista platsen i passet och byter om.
När jag  kommer till salen där passet ska hållas inser jag att  alla redan är där och att tiden för passet har flyttats till fem minuter tidigare. Så alla uppmärksamma mig, när jag är jättevilsen och har ingen aning om hur någonting går till. Runt om i salen är det fullt med stepbrädor, vid de flesta står det några men endel är tomma. Så jag ställer mig helt enkelt vid en tom stepbräda långt bak i salen och inväntar instruktioner.
Då kommer det fram en kvinna bakom mig och säger med hög röst (så att alla i salen självklart ska höra) att jag har snott hennes plats. "jaha, oj... hehe förlåt" stammar jag fram lite ynkligt och tittar mig desperat runt omkring.
Så ser jag i hörnan av salen att vissa står och plockar fram stepbrädor och skivstångar.  Det visar sig att det inte alls bara var att ställa sig vid en bräda, utan man fick själv hämta sin bräda och skivstång själv.

Så jag smiter fram till skivstången och inser att de flesta vikterna är slut och att det bara finns jättelätta vikter kvar. Så jag gör iordning en stång med jättelätta vikter (och hoppas innerligt att ingen ska jämföra deras fullproppade stänger med min taniga) tar en bräda och trycker in mig allra längst bak. Det kommer fram en passmedhjälpare till mig och frågar om jag inte  vill ställa mig lite längre fram, vänligt men bestämt förklarar jag att detta är min första gång så jag står gärna kvar. Hon säger också att jag ska ta några lösa vikter. Så när alla står på sin plats och lyssnar på instruktören får jag smyga vidare till en låda där fler vikter låg (så jag hade kunnat göra min skivstång tyngre och mer respektingivande, men försent nu) greppar tag i några vikter och går tillbaka till min plats. Passmedhjälparen ser att jag inte tog den lättaste lösaste vikten, och tar för givet att det inte finns några kvar. Så hon tar upp detta store problem inför hela gruppen. "Är det någon som har några extra röda vikter? Det finns inga kvar där borta". Pinsamt nog får jag ropa inför alla att "det finns visst". Hon kollar lite skumt på mig, men säger ingenting mer och passet kör igång.

Under passet så inser jag att trots att alla har övertunga skivstånger (och jag lyfter mig lekande lätt) så har alla de röda, lättaste vikterna som lösa vikter, och det förstår jag varför: Övningen med lösa vikter var brutalt jobbigt! man hade inte behövt någon vikt alls! Så där står jag med mina tunga vikter och klarar knappt att hålla i dem medan jag är övertygad om att alla hånskrattar åt mig!

Tillslut var passet i alla fall slut. Jag plockade undan efter mig och undvek ögonkontakt med alla därinne.
Dock var jag minsann inte den enda som drog uppmärksamhet till mig. En man var med på passet och hade verkligen plussat upp sin skivstång. Istället för att köra till musiken som alla andra, körde han 3 gånger så fort, gav sig själv sexylooks i spegeln och stönade efter varje lyft han gjorde!

.. att det där med att vara mamma var visst ingenting för mig. Har totalt glömt bort min degbebis innan den ens hann bli en riktig deg. Hade varit lite dumt om det hände om några år om jag blir en riktig mamma. Lite knas.

Jag har hittat ännu en sysselsättning att göra när man bara går hemma: worldofsolitaire.com
En hemsida med massor harpan-spel. Många timmar av mitt liv kommer slösas bort på denna sida, garanterat.
Annars så dricker jag kaffe och ritar en företagslogga till mammas butik, småkul!

Gårdagen spenderades i Lamhult för uppvaktning av den minsta kusinen i Johanssonklanen, Ebba.

Rätt tidigt hittade barn (och vuxna) till leksakerna.

storasyster Sanna var ett charmtroll som vanligt.

Medan andra var lagom roade. Den klockrena bilden tog av Julia.



Mästerfotografen själv.

Kvällens värdar, Ronnie och Maja.

Ulle, Emil och Inger.

Matilda.



Åsa och Sanna



Tobbe hittade en bok som passade honom.



Kvällens ölutdelare, Sanna, fick lite problem med att nå ölen men om man sträcker sig riktigt ordentligt så går det utmärkt.





Kvällens huvudperson, Ebba.



Alla följde paketöppningen med spänning.



Ebba i knät på ena faddern.



Ronnie och Maja.

En mycket trevlig dag :)

Gårdagens Ikeatripp var en riktig upplevelse minsann.
Emma glömde sin plånbok, och var tvungen att vända hem igen.
Ida upptäckte när vi åt lunch på Ikea att hon visst glömt sitt kort hemma.
Vi inser att vi tagit Emma lilla polo när vi skulle köpa möbelpaket som är 178 cm långa.
Men efter lite om och men och en jävla annama så lyckas vi packa in allt vi handlat och alla tjejer in i bilen och vi åkte glada hem igen.
Så mitt inköp blev en expedithylla:

Så direkt när jag kom hem börjar jag att montera upp denna och placera den på plats i rummet.
Men jag fick inte nog där! Jag steg totalt ur min personlighet! Den vanliga Jasmine skulle slappat i soffan framför tv:n resterande eftermiddagen. Men den nya människan som hade tagit över min kropp bestämde sig för att städa! Så hela eftermiddagen/kvällen och denna dags förmiddag har jag städat mitt rum!
När jag skriver städar, menar jag grovstädar. Jag Rensade minsta låda, slängde allt onödigt (gamla skolböcker, spicegirlsalbum etc.) och behöll bara det som jag skulle använda och var i behov av.
Jag fuskstädade ingentnig, alltså in i gaderoben med småskit, eller smussla under sängen.
Så nu är mina lådor organiserade, sängen bäddad, taklisterna avdammade och golvet svabbat.
Nu ska jag bara rensa gaderoben och tvätta mina sängkläder!

Tänk vad en liten hylla kan få en till?

Jag är så dålig på att ta vara på dagarna. Idag har jag legat hela dagen och läst min bok. Läste ut boken på en dag. "50 sätt att träffa den rätta", en riktigt bra och rolig bok förövrigt! kan vara skönt att krypa ner lite så, men går ju inte att göra allt för ofta.

Dock vill man ju inte slösa bort så mycket pengar heller direkt, eftersom man inte har någon inkomst. Så finns det några roliga saker att göra om dagarna som inte kostar allt för mycket? Imorgon blir det att besöka arbetsförmedlingen och hoppas på några positiva händelser iallafall.