Idag fick jag en saknad efter en levande varelse att ta hand om så jag skaffade mig en alldeles egen degbebis. Jag gjorde en surdeg. Surdegen är nästan som en riktig bebis: Man måste mata den och underhålla den så länge den ska leva. Men till skillnad från människobebisar så skriker inte min degbebis, den tål att kastas runt med (inte vet jag varför jag ska kasta runt min surdeg, men det bör definitivt ses som en fördel) och det bästa av allt. Jag kan stoppa in min degbebis i ugnen när det passar mig och äta upp den sedan. Detta tror jag inte skulle uppskattas om det gällde en riktig bebis.