Nu har jag varit här i mer än tre månader. Tre månader. Det är konstigt med tid. Jag tror inte tid är konstant. Tre månader kan vara så långt tid. Jag har hunnit med så mycket här, sett saker, upplevt. Jag har fått många fina vänner och har lärt mig ett helt nytt jobb. Samtidigt känns det som att tiden har gått fort här. Det känns som att det var igår som jag anlände, ensam på Milas flygplats. Spänd, förväntansfull och nervös på vad livet hade att erbjuda i Turkiet. En årstid har passerat hemma i Sverige under samma tid som jag inte sett mer väderskiftningar än att ett litet vitt moln dyker upp i en liten kant av den blåa himlen. Jag tror att det är ett bra tecken. Som den gamla klyschan "Tiden går fort när man har roligt". Minuter blir till timmar, timmarna till dygn och dygnen blir veckor som sen blir till månader. Allt går fort. Samtidigt är många av dessa beståndsdelarna i månaderna, varje minut, fylld av minnen. Därför kan jag se tillbaka på mina tre månader här och känna att tiden ändå har gått långsamt. Jag har gjort mycket av tiden.

 

Nu har jag en månad kvar här. Om en månad kommer jag säkert se tillbaka och inse att den försvann så himla fort. Därför är det viktigt att fylla även denna månaden med fina minnen som jag kan se tillbaka på. Erfarenheter från nya saker jag testat på. På så vis blir det inte lika ledsamt att tiden går fort.