Igår efter skolan så tog jag en liten promenad. Trots att jag har bott här i ett halvår nu så har jag fortfarande inte riktigt förstått hur vacker plats detta är. En vy utav solnedgång, blå himmel och fruset hav mötte mig när jag vandrade i min ensamhet. 

 

Jag behövde bara traska i en minut för att komma till stillhet. En plats där jag är den enda existerande varelsen.  Ingen annan, bara jag. En fantastisk plats helt enkelt.