För någon vecka sedan så tog jag och min rumskamrat, som nu har åkt hem, en road trip till Izmir. Turkiets tredje största stad, men ungefär 3,5 miljoner invånare.

Det var så härligt att komma iväg, bort från det turistiga och uppleva en annan del och sida av Turkiet som jag inte sett förut. Vi körde bara i 2,5 timme, men vi hamnade i en helt annan värld.

 

Vi startade resan med att åka till IKEA. Tänk att någonting så simpelt som massproducerade köttbullar, med större innehåll av E-nummer än av köttfärs, kan väcka så många positiva känslor hos en. Det kändes hemma. Vi stannade på svenskshoppen utanför IKEA och köpte svenska matvaror. Fläderblomssaft, Marabou mjölkchoklad och kaviar! Dock lyckades kaviaren komma bort någonstans på vägen, så har fortfarande inte kunnat äta äggknäcke med kaviar och massa smör på :(

 

Efter vi laddat upp tillräckligt med svensk matkultur så åkte vi vidare in mot centrum. Där bara gick vi runt, och runt. Vi gick längs med hamnen. Vi gick på stora gator. Vi gick i små gränder. Vi gick i affärer . Vi gick och insöp den härliga atmosfären. Inte någonstans såg vi en turist. Inte någonstans hörde vi människor som försökte prata svenska med oss och övertyga oss att handla just deras fejk-Gucciväska. Det vi såg var människor som var avslappnade människor som umgicks med deras nära och kära. Vi såg äldre som höll i hand, pojkar som red på pappas axlar, par som hade picknick i solnedgången,  gamla vänner som fiskade bläckfisk vid hamnen.Stämningen var avslappnad och lugn. Geniun. Därför gillade jag Izmir så mycket.