Klockan 07.30 vaknade jag av mig själv idag. Jag såg ut genom fönstret: Klarblå himmel. 

 

Kläder och skor åkte på och kamran hade jag i högsta hugg. Skolområdet var helt öde. Alla passade förmodligen på att när det äntligen var helg ta sig en välförtjänt sovmorgon. Jag vandrade ut i skogen och in på skolans elljusspår. Efter två minuters lugn promerad så kom jag till mitt mål för promenaden, ett klippblock. Klippblocket var alldeles lagom: litet nog för att gå upp på det inom två röda sekunder men stort nog för att sträcka sig över talltopparna och ge en strålande vacker utsikt över skärgården. 

 

Så där satt jag, på ett klippblock, alldeles och bara lyssnade på naturen. Jag hörde ljudet av vågor som rullade in från havet för att tillslut svämma över på land och sina ut i vattnet igen. Jag hörde en hackspett frenetiskt hacka i ett träd, bara 3 meter ifrån punkten där jag hade slagit mig ner. Jag hörde olika fåglar kvittra till varandra och komplettera varandra till en enda stor fågelsång.

 

Jag upplevde harmoni när jag satt där. Trots att jag bara gick i två minuter kändes det som jag hade kommit till en helt annan tidsepok. En tid bortom vårt datorsamhälle. En tid där det inte spelade roll hur många Converseskor du har, vilken smartphone du äger eller om du har en snygg profilbild på Facebook. En tid där magsår och utbrändhet inte fanns. Jag behövde inte anpassa mig efter samhällets normer där ute. På klippan fanns ingen jantelag eller utseendefixering. Det var bara jag och naturen. 

 

Jag tänkte när jag satt där, hur många före mig som hade suttit på precis samma klippa och vad det var som fick dem att sitta där. Kanske det finns de som vill fly verklighen och behöver klippan för att få skapa sin egna verklighet för några minuter. Det kanske finns de som behöver klippan som hjälp för att ta itu med sina problem, rensa tankar och ta viktiga beslut. De som vill sitta på klippan tillsammans med någon, eller några och uppleva social samhörighet. Eller de som bara vill sitta på klippan för den fantastiska utsikten. Oavsett vilka ens intentioner med att gå upp på klippan är, så är man välkommen. Klippan kommer alltid låta dig sitta där.

 

Alla skulle behöva en sådan klippa.