Nu i eftermiddags så hade Lillsveds Idrottsförening ordnat en spökbollsturnering efter skolan. 

 

På Lillsved är inte spökboll densamma som den var när man gick i mellanstadiet. Eller... egentligen är det precis samma: likadana regler, likadan plan och samma skumbollar. Det som skiljde spökbollen idag mot den traditionella bolleken från mina barndomsminne var spelarna. Spökboll som jag minns det var någonting kul, lättsamt och någonting som genererade glädje och gemenskap. När läraren gav tillkänna att lektionen skulle vara spökboll så jublade vi elever, för det betydde att man slapp springa elljusspåret eller knyckla ihop tidningspapper till bollar så man kunde spela innebandy. 

 

Idag var det annorlunda. Det var fartfyllt. Det var kamp. Det var tjafs. Spökbollsturneringens deltagare var alla vinnarskallar! Överallt hördes folks skrik: "Bollen träffade ju för fan underarmen, inte handen!" och "Vilka jävla fuskare IP är!". Jag kan inte klaga. Jag älskade varenda sekund av det! 

 

Finalen gick mellan IP och HCA. Den var lång och spännande, men tillslut fick IP se sig besegrade och min kära klass HCA fick koras till spökbollsmästare...