Jag pratar om mitt CV.

I söndags slogs jag som en blixt från en klar himmel. BANG. Jag fick en uppenbarelse. Eller uppenbarelse låter så positivt, finns det ett ord som motsvarar "uppenbarelse" fast i en negativ bemärkning? Isåfall skulle jag vilja använda mig utav det ordet nu, för det drabbades jag av. Jag insåg att en bidragande faktor till att jag sällan kallas på arbetsintervju var att mitt CV var tråkigt. Ju mer jag tänkte på det, detso mer tyckte jag synd  om de arbetsgivare som var tvungna att gå igenom mitt CV.

Det misstaget jag gjorde var att jag utgick ifrån Arbetsförmedlingens guide när jag skrev det (http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/CV-och-ansokan/Tips-och-rad/CV-meritforteckning.html). Nu när jag tänker vidare på detta, hur många fler som söker jobbet har inte gått efter dessa mallar? Det finns inte en chans att mitt CV skulle sticka ut i mängden. Jag var helt enkelt tvungen att börja om från början.

Men hur gör man då? Jag fick helt enkelt ta till min kära vän: Google. Här var åsikterna många och mer ofta än sällan sa de emot varandra. Vissa ansåg att man skulle ha bild med i CV:t medan andra ansåg att det förstörde. Vissa tyckte att times new roman är det enda typsnittet som gällde medan andra ansåg att det var en dödsstöt. Skulle man ha med en presentation eller blir det för likt det personliga brevet? O.s.v. Efter flera timmar av hårt arbete så fick jag ihop någonting som jag ansåg blev rätt bra. Det sticker ut, utan att vara för flummigt.

Tänkte visa för- och efterbilder. Suddade dock ut all text, då den ansåg jag vara orelevant till inlägget. Dessutom är det ju ganska personligt. (Förutom om ni skulle sitta på ett jobb till mig såklart. Hojta till så skickar jag mitt CV, med text ;))