Jag blir galen!

Jag har haft godisförbund i bara två dagar och abstinensen är stor!
Här sitter jag, framför datorn. En uppgift som skulle kunnas betraktas som väldigt simpel om det inte vore för påsen.

Den orangea påsen som tillhör Johan. Den bara ligger där, helt nonchalant framlagt på bordet mitt framför ögonen på mig. Nästan som om någon hade råkat glömma den kvar där bara för att reta mig.
Det skulle vara väldig lätt att gå förbi den, obemärkt, om det inte vore för texten på påsen. Texten som lyser upp hela rummet. Den skriker nästan: kom och ta mig!
”Hemmakväll” står det. Men stora bokstäver i massor med olika färger. Innehållet i påsen ska jag knappt tala om, godis! I alla färger, former och smaker du någonsin kan tänka dig. Rena himmelriket!

Om det skulle vara en vanlig dag skulle jag, utan tvekan, roffat åt mig, en, två eller fem bitar.
Men nu är det ingen vanlig dag, det är en jag-får-inte-äta-godis-dag. Istället för att göra som mitt hjärta vill så går jag ut i köket, tar fram en burk krossad ananas, häller upp allt i en stor, djup tallrik. Tar fram en liten gaffel och äter upp det med ett stort, nöjt, leende på läpparna. Jag lyckades motstå frestelsen!

Kanske jag kommer klara en månad utan godis ändå?