Godis, godis, godis.
Jag har haft godisförbund i bara två dagar och abstinensen är stor!
Här sitter jag, framför datorn. En uppgift som skulle kunnas betraktas som väldigt simpel om det inte vore för påsen.
Den orangea påsen som tillhör Johan. Den bara ligger där, helt nonchalant framlagt på bordet mitt framför ögonen på mig. Nästan som om någon hade råkat glömma den kvar där bara för att reta mig.
Det skulle vara väldig lätt att gå förbi den, obemärkt, om det inte vore för texten på påsen. Texten som lyser upp hela rummet. Den skriker nästan: kom och ta mig!
”Hemmakväll” står det. Men stora bokstäver i massor med olika färger. Innehållet i påsen ska jag knappt tala om, godis! I alla färger, former och smaker du någonsin kan tänka dig. Rena himmelriket!
Om det skulle vara en vanlig dag skulle jag, utan tvekan, roffat åt mig, en, två eller fem bitar.
Men nu är det ingen vanlig dag, det är en jag-får-inte-äta-godis-dag. Istället för att göra som mitt hjärta vill så går jag ut i köket, tar fram en burk krossad ananas, häller upp allt i en stor, djup tallrik. Tar fram en liten gaffel och äter upp det med ett stort, nöjt, leende på läpparna. Jag lyckades motstå frestelsen!
Kanske jag kommer klara en månad utan godis ändå?
En sjuk kvinnas dag.
Idag är jag sjuk.
Inte sådär sjuk så man bara ligger i sängen, allting snurrar runt och man känner att man förmodligen aldrig kommer att se dagens ljus igen, utan bara lite så där lagom sjuk. Förkyld och hosta.
Tillräckligt sjuk för att stanna hemma ifrån skolan och tycka synd om sig själv, men ändå tillräckligt frisk för att orka skriva mitt första blogginlägg!
Jag skulle dock mått mycket bättre om jag fick tröstäta massor med choklad, men eftersom jag har godisförbud i en månad så får jag nöja mig med te (vilket inte alls är fel det heller, men eftersom jag, för en gångs skull, har all rätt att tycka synd om mig själv måste jag utnyttja det till max)!
Men så är det den här saken som drabbar alla när dem är hemma från skolan. Nämligen tv:n!
Aldrig, aldrig, finns det någonting bra att kolla på mellan klockan förmiddag och eftermiddag en vardag!
Idag består tv-utbudet av:
•· Flertal olika tv-serier från början av 90-talet, med dåliga skådespelare och ett manus som i stort sett går ut på att alla har sex med alla, tillslut blir någon mördad och alla är ledsna.
•· 5 olika talkshower
•· 4 olika spelprogram med uppenbara lösningar och programledare som spyr i tv-rutan
•· Tv-shop! Vad man än kan tänka sig för vara gör dem reklam för: en mopp med ångsystem, skiftnycklar och massor med olika träningsartiklar. Ring och köp! Idag medföljer...
Därför har jag en speciell ritual som jag alltid följer när jag är sjuk:
•· Jag tar ner ett varmt, gosigt duntäcke och en kudde och bäddar ner mig i soffan.
•· Jag lagar nyponsoppa, om vi mot förmodan inte skulle ha nyponsoppa hemma, så kan det gå bra med blåbärssoppa.
•· Jag tar fram vår gamla, hederliga VHS, vilket tar ungefär 5 år, eftersom det ligger väl nerpackad, är stor, klumpig och väger 5 ton.
•· Jag gosar ner mig i soffan, med min nyponsoppa och sätter på Aladdin.
Detta mina vänner, är precis det jag ska göra nu...
Så simma lugnt och hoppas inte att den stora, stygga vargen äter upp din mormor!
Aladdin. jag säger bara det. Aladdin!
Äntligen, mina vänner. Äntligen!
Nu har det hänt.
Jasmine Pettersson har skaffat sig en blogg.
Varför? Kan man då fråga sig.
Var det en några våldtäktsmän som kom fram till mig med pistol och hotade med att börja sjunga Carola-låtar om jag inte började skriva blogg?
Eller ringde George Bush och sa att världen behövde mig och min blogg?
Svar:Nej!
Jag skapade bloggen för att jag helt enkelt ville.
Jag ville upplysa världen om att det finns något viktigare än att kolla på tv och att ägna sig åt välgörenhet. Nämligen att läsa om mitt liv!
Så nu är det väl bara att gratulera dig som hittat hit och som snart kommer få ta del av mitt allra innersta!
Godkväll.
