Fick ett sms innan från min kompis frida:
"Har du fått körkort, Jasmine? :D"
blev ganska förvånad och svarade att jag inte hade lyckats med den bedriften.
frida: "men, du hade ingen övningskörningskylt när du körde vid ica idag"
jag: "fast det kan bero på att det var mamma som körde och hon har (förhoppningsvis) körkort!"
frida: "Nej, det var väl du som körde i morse?"
jag: "nej".

kul, här ser man också ut som en 45+, men mamma blir säkert glad!
Jag tog ett varmt bad, ansiktsmask, peeling, hårinpackning o.s.v.
Så nu är jag "som en ny människa", som man så fint säger..
en ny artonåring, det vill säga.

Nu ska jag till amanda och låna kläder till kvällens festligheter. 18-årsfest med temat: Bad taste.
spännande!

Mamma: medelålders eller tonåring?

Idag har jag både haft otur, varit osmart och klantig.

Otur: Jag fönsterwebbshoppade lite... Loggade in på Nelly.com och direkt höres ljudet från en änglakör. Jag hade hittat den perfekta studentklänningen! Så direkt lägger jag den i kundkorgen och skapar en konto för jag inte är medlem. Så direkt när jag klickat på "registrera" så går jag direkt in på klänningen igen. Men den är borta! Min storlek har tagit slut, trots att den kom in idag!

Osmart: Jag och Anton pratar om datumparkering och jag ska ska förklara det hela:
- Är det en jämn dag, så är det förbjudet att parkera på jämna datum. så alltså höger sida.
- Fast det beror ju på vilket håll man kör?
- Ja, juste!

Klantig: Jag hade skrivit ett helt blogginlägg om min dag, sen när jag ska publicera det, så råkar jag ju självklart radera det!

Så jag har piggat upp mig själv genom att spela onlinespel. Jag hittade ett spel som verkligen är aktuellt och genomtänkt. BMREX heter det. Det går ut på att man är en mini t-rex som cyklar på en höghjulning. Ibland cyklar man på stora dinosaurier och ibland på skelett. Har man varit riktigt duktig så man man få snålskjuts med en fågeldinosaurie. Samlar poäng gör man genom att fånga sandwiches. Jag antar att det är köttfyllning, för t-rex är väl ingen växtätare...

lilla t-rexen, är han inte fin i sin hatt?

Idag har varit en riktig pluggdag!
Hela dagen har jag i stort sett skrivit på mitt projektarbete (med undantag från ett träningspass och körlektion under lunchtid). Så idag har jag åstadkommit några sidor om alla möjliga sorters näringskällor.
Så mitt när jag sitter på altanen, dricker kaffe och skriver om transfetter och socker så kommer pojkvännen ut med kex till mig. 
"Njae, tror inte jag vill ha det. Det innehåller förmodligen massa transfetter. Inte bra" säger jag och känner mig allmänt duktig (Om det hade varit en annan person som sa det dock hade jag kallat henne hälsofreak och besserwisser). 

Anton säger inte så mycket utan tycker att det är bra, då blir det ju mer till honom.. 
Inte-besserwissern Jasmine tycker det är ett bra tillfälle att säga: "Vet du att det finns undersökningar som visar att om man äter mycket transfetter så kan man drabbas av prostatacancer?" 
"Ääääh, spelar väl ingen roll. Det kommer jag ju få ändå. Det får ju alla när de blir äldre." är det jag får till svar.

Tycker det är ett ganska argument till att äta vafan som helst.
"Undersökningar visar ju att fetman ökar betydligt idag, så om man ser till statistiken kommer jag förmodligen drabbas ändå." är ju skitbra att säga när man köper 3 kg godis. 
eller "Nu när så många riskerar strålningsskador i Japan, så kan jag ju likaväl sova i min röntgenmaskin inatt"

Hela eftermiddagen/kvällen gick ut på att sälja frallor.
Jag vandrade runt i iskalla Moheda och frågade/hotade folk om de ville köpa frallor.
De flesta sa förstås nej.. Eftersom man bor i Moheda så måste man ju ha en bortförklaring till allt:
"Nej, jag tål inte ljusa frallor" jag: "men vi har ju grova frallor med?" "Jag tål inte grova frallor".
eller "I vårt hushåll så bakar vi faktiskt egna.." eller "jag tänker inte svika det lokala bageriet".

Men det fanns förstås några trevliga typer som ville köpa. En liten gubbe frågade om han skulle betala nu eller sen. "När som helst innan det 20:e, men det är ju smidigast att ta det nu." Han svarar glatt. "Okej, men om du lurar mig så slår jag ihjäl dig". Blev lite illa till mods, men efter att ha kontrollerat vad mina föräldrar heter så verkade han lita på mig.

Sådär är livet i Moheda!


Nu när jag har hittat min kabel, så kan jag ladda upp mina bilder.
Denna är från halloweenstudentfesten!

Idag var jag och shoppade på Grand Samarkand, Växjös mest överskattade köpcentrum. Vilket inte är så märkvärdigt då Växjö inte har överdrivet många köpcentrum.
Nej, nu ska jag inte vara negativ, Grand Samarkand blir säkert jättebra när det är färdigt.
Hur som haver så blev jag stoppad av en tv-gubbe. Han ville intervjua mig. Mediekåt som jag är svarade jag givetvis "Ja".
Gubben började prata om att det kommer att handla om miljöfrågor. Jag blev genast glad och såg min chans att glänsa. Jag kan ju massa om miljöproblem: Koldioxid släpps ut, lägger sig som en hinna, solvärmen stannar kvar, jorden värms upp. Inga problem!
Han tog namn, ålder och småpratade lite. Tillslut sätter han igång kameran. "Nu kör vi".
"Vet du var radon är?" frågar han.
Ajdå, första frågan var inte en hit. Hm, jag ler lite och säger att jag inte har en aning.
Han ler lite och försöker invända ett bättre svar. Jag blir lite nervös och stammar fram att jag faktiskt aldrig har hört talas om grejen.
"Nehe, då tackar jag för att du ställde upp" säger han, stänger av kameran och börjar spana efter andra människor att ställa mot väggen.
WHAAT? Var det allt? Jag stod fortfarande och väntade på min chans att briljera, men nej. Gubben tyckte att det räckte med att jag stod och såg dum ut..

Glömde dock att fråga vilket program det var, smart! Stod dock svt på mikrofonen.

Så nu sitter jag och kollar på "Sveriges Vörsta Bilförare" och känner mig som världens smartaste människa igen.
Deltagaren Fia, när dom kör på en lerig skogsväg i Sverige: "Det kanske kommer elefanter! Eller heter det så? De med nosen?"

Jag har blivit en uppfinnare.
Till likhet med vissa andra av mina kollegor, ex. Alexander Fleming så skedde även min uppfinning av misstag.
Det jag har uppfunnit är en ny lek! Glöm alla tråkiga lekar man gjorde när man var liten: Hela havet stormar, kurragömma, bollen i burken. Detta är en mordern lek, som är anpassad till vår tid!

Lekregler
Du behöver:
- En massa usb-kablar.
- En kamera, mobil eller någonting annat som behöver en usbkabel.
- En massa tid.
En person börjar att gömma massor med usb-kablar på olika ställen. Nu ska de andra deltagarna, hitta den rätta usb-kabeln till kameran/mobilen eller vilket redskap man nu använder. Genom att leta upp kabel efter kabel och testa dessa i kameran. Förste man som hittar den vinner.

I mitt fall leker jag denna med mig själv. Jag tappar bort sladden till min systemkamera. Och testar som en dåre alla sladdar jag kan hitta i hopp om att jag ska lyckas hitta rätt.
Nu har det gått några månader och jag har fortfarande inte hittat rätt. Funderar på om jag ska fuska och köpa en ny sladd..

"57:e sladden, denna måste det vara"

Kollade på Sveriges Mästerkock häromdagen.
När det var som mest spännande (Liptjejen lipade över att hon kunde göra en maträtt för en gångs skull, bearnaisesås, vilket hon ändå åkte ut på) så börjar en figur plötsligt röra sig uppe på läktaren.
Han kliade nämligen sig mellan benen! Och det var inte diskret heller. Delade på benen och kliade för fullt som han hade fått löss på hela faderullan.
Hur tänkte han?
Det är en sak att göra det i Big Brother, Kungarna av Tylösand, eller andra program som går ut på att vara så äcklig som möjligt, eller där man blir bevakad 24 timmar om dygnet och tillslut inte kan hålla sig. Men i detta? Han borde ju veta att kamerorna var igång..

Men det kanske är bra marknadsföring?
- Vart ska vi äta någonstans på vår romantiska middag ikväll, älskling?
- Tja, vad sägs om att gå till Sveriges Mästerkock? Han som kliar sig på snoppen?
- Ja, absolut! det lät gott..





Undra vilken av dem som vill servera en god sås?

Hej hopp!
Har precis varit och hämtat theodor på fritids. När jag var på väg till fritids så var den en liten unge som gick framför mig på andra sidan gatan. Jag lade inte märke till henne förrän hon vände sig om och hälsade.
Tyckte ju förstås det är lite konstigt att en liten flicka (typ 125 cm lång?) som jag aldrig sett innan vänder sig om för att säga hej. Men jag gissar helt enkelt på att hon tagit Mohedasyndromet (hälsar på alla man möter) till ett nytt steg och hälsar glatt tillbaka! Men det slutar inte där. Utan den lilla flickan vänder sig om igen och öppnar munnen för att säga något men stänger den och vänder sig tillbaka igen. Hon fortsätter att gå men kollar på mig ofta.
Trots att jag har taxben så går jag fortare än henne, och tillslut går vi i stort sett jämte varandra, fast på olika sidor gatan. Detta uppskattas inte av den lilla flickan. Hon börjar gå så fort som bara klämkäcka 40+are som är ute och powerwalka i sina vita tajta kläder, kan göra. Hon har tydligen startat en kapplöpning mot mig, och hon tänker inte ge sig.. Hela tiden kollar hon på mig för att se så jag inte knappar in. Jag går på som vanligt, måste ju hämta Theo. Tillslut ger hon mig en förskräckt min och börjar springa så fort benen orkar.
Kanske hon inte alls tyckte detta var en kul tävling? Tänk om hon trodde att jag var en farlig typ, och fantiserade ihop hemska situationer hur jag rånade henne? Ser jag verkligen så farlig ut, eller har dagens ungdom gått för långt? :)

Som att jag skulle se galen ut?

Denna dag tillbringar jag hos min pojkvän..
När jag kom hit i eftermiddags så skulle jag uppsöka toaletten, när jag kom ut så kollade Anton, som han heter, med en förväntansfull min på mig.
Jag tänkte förstås att detta var lite märkligt, då han annars inte brukar bry sig så om mina ärenden på toaletten (tack och lov för det) men jag ignorerade blicken och började prata om någonting annat.
Genast såg han besviken ut och sa: "Såg du inte vad jag hade köpt till dig?"

OjOjoj! nu hade jag visst missat något. Glad som en lärka blev jag förstås. "åååh, har du köpt något till mig?" och kan inte unvika känna mig som en bortskämt prinsessa. Svaret var aningen otippat: "Ja, jag har köpt ett paket tops!"
Jaha. Min pojkvän har alltså köpt ett paket bomullspinnar till mig.. "Okej, Anton.. Tycker du att jag har öronvax?"
A: "Nej! men du brukar ju använda sånt. Typ till smink.. Jag köpte rosa till och med!" svarar han, galet stolt över sin bedrift.


Så alla killar där ute: Ska ni någon gång uppvakta en tjej. Glöm det hederliga blommor och choklad. Dra till med ett mer säkrare kort: Köp rosa topsar till henne. Funkar alltid!

Detta väntade på mig i badrummet (fast rosa, mycket finare!).
Det är inte klokt vad gullig pojk jag har :)

Detta är Ida:


Som ni genast, genom att kolla på bilden, märker har lilla Ida inte alla hästarna i stallet.
T.ex. påstår hon att det var 12 år sedan hon var 4 år, när hon i dagsläget är 18 bast.
Idag kläckte hon ur sig ännu en groda. Vi satt på lektionen och kollade på Idas biobiljett (ja, otroligt lärorik lektion). Ida var lite orolig över utgångsdatumet på biobiljetten. 2011-07-04 stod det.
Ida: - Vadå? betyder det att den går ut den 7 April 2011, eller den 4 November?
Jag: Hahaha! hur kan du få 7:an till November?
Ida: Jaha! Ojdå, Oktober?

Det knasigaste är ändå att denna kvinnan är en av de smartaste vännerna jag har, hur går det ihop sig?
Ida. Jag tycker om dig ändå! <3

Spillde te över min dator och lyckades glömma bort att hämta min lillebror på fritids..

Jag är en väldigt klantig person. En sådan som lyckas riva ner allting inom fem meter, skicka fel sms till fel person och göra bort mig i allmänhet. Jag var t.ex. på fest i helgen och framstod som världens fyllo (halkade på golvet, rev ner glas och tappade saker) när jag inte ens var full, utan bara mig själv.

Nu har jag precis lyckas vara klantig igen..
Det är nämligen såhär att jag tränar en grupp gymnaster.
Så imorgon ska jag iväg och insåg att jag inte alls kan träna dem då, så jag agerar superwoman och smsar alla tränare i hela föreningen om att jag behöver deras superhjälp att hoppa in och träna, istället för mig.
Svaret jag får är att jag inte alls ska vara tränare imorgon, utan det är några andra som tränar då? Utan jag är inte tränare förrän nästa vecka.

Så problemet är löst, och jag lyckades ge alla tränare i föreningen dåligt samvete, för de inte kunde ställa upp, på köpet! Bra Jasmine :)

Jag fullkomligt älskar att vara ensam hemma.
Sitter och njuter under värmefilten av det nybryggda kaffet som jag fixat till!
Kaffe är en komplicerad grej, man måste nämligen inneha ett nobelpris för att lyckas med en god kopp.
De hjälpmarkeringarna som står på bryggaren stämmer ju inte alls för att få ett gott kaffe!

Därför har jag utvecklat en specialteknik. Ett nödlösning att ta till när den säkra planen (be mamma fixa kaffet) inte funkar. Då får jag använda min mugg ni ser på bilden. Jag fyller denna mugg med vatten och sedan häller det vidare i kaffebryggaren. En full mugg med vatten motsvarar tre stora mått med kaffepulver! Tar jag två muggar, så blir det alltså sex överfulla mått kaffepulver. Svårare än så är det inte.
Sen finns det ju två små hakar med detta med: jag måste minnas hur överfulla måtten ska vara, det går inte med strukna mått för då blir kaffet svagt och blaskigt. Det andra problemet är att om mig fina mugg är odiskad så går detta moment inte att genomföra och jag blir kaffelös, men det är smällar man får ta!

Nobelpris till mig tack?

Observera min fina kaffemugg från Sagaform, en riktig tuffing!

Jag har börjat blogga igen!

Jag tog ett drastiskt beslut för tio minuter sen: Jag ska börja blogga igen.
Nu när det är kris på arbetsmarknaden, jag tar studenten och har inga framtidsplaner what so ever, så fick jag en genealisk och bergssäker plan: Jag ska bli en framgångsrik bloggerska!
Jag kan riktigt se mig själv vandra runt på nya filmpremiärer med paparazzis jagandes efter mig. 

Dock vet jag inte hur jag ska lyckas.
Jag känner inte hela sveriges/världens kändiselit, vilket tydligen är ett måste. (Har dock Kim Källströms autograf någonstans i gömmorna, det kanske duger?)
Man måste också ha en walk in closet som är fylld med kläder. (Dock har mitt rum varit en gaderob, och det ligger massor med kläder på golvet?)
Kanske kan funka detta ändå. Jag känner redan hur pengarna rullar in :)



                                         

Idag hade jag och mina coola gympavänner bestämt oss för att träffas och åka skridskor vid Hössjö-sjön!
Sagt och gjort, min väckarklocka väckte mig med sin brutala ringsignal klockan 9 på morgonen.
Jag packade snabbt ner mina skridskor och tog på mig lager och åter lager av kläder. så tillslut var jag lika stor som en kinesisk sumobrottare.
Efter det så kokade jag min hemmagjorda choklad och hällde upp i min lilla, röda bamsetermos.

Vid elvatiden så kom emma och hennes pappa och hämtade upp mig. med mina många kläder och välpackade väska så satte jag mig i bilen och vi begav oss mot Slätthög.

Det var en vacker dag må jag säga! 15 minusgrader och skinande sol!
Vi åkte ett tag men ganska snabbt så tröttnade vi och grillade korv och åt varm choklad istället.
När vi hade varit där några timmar insåg vi att vi frös och åkte hem.





Graciösa är vi minsann!






Vi var duktiga och lyckades tända en eld.
Fast det var nog mest för vi hade scouten Johanna med oss.



Emma var söt och ramlade mest.