Igår var det, som förhoppningsvis bekant, den internationella kvinnodagen. Som den kvinnorättskämpe jag är, så var jag ute på Stockholms gator och gjorde min röst hörd. Eller ja, i alla fall lyssnade på andra som gjorde sina röster hörda.. 

För att lägga ribban lågt när det kommer till blogginlägg, så kommer här ett mediokert inlägg om en promenad, en gråmulen lördag i Stockholm. Yepp, bloggstar indeed. 

Hallå! 

 

Nej, det är ingen hallucination, ingen önsketanke eller någon fantasi. Det är helt och hållet sant: Jasmine Pettersson har bestämt sig för att udatera bloggen. Efter 1,5-års tystnad så har jag beslutat mig för att ta steget och skriva några rader. 

 

Mitt sug för att blogga har långsamt grott sig fram. På senare tid har jag haft så många geniala tankar som behövts ventileras. Jag har levt ett liv som inspirerat så många personer och känt ett växande ansvar att bidra till en bättre värld genom att dela med mig av mig sälv. Jag känner till många av livets sanningar som ni kommer kunna läsa här på bloggen!

 

...eller inte riktigt kanske. En stor del av sanningen har nog att göra med att jag vill ha en samlingsplats på vad jag gör med mitt liv. Snart så ska jag åka till Kreta i ett halvår, och det vore kul att faktiskt fota och skriva lite om det som händer där. Genom att också lägga det på en blogg, så kan jag enkelt komma åt det och njuta av det i efterhand. 

 

Så inga storartade planer på att ta över världen eller fablösa lisstilar att drömma sig bort i här inte, tan snarare halvmediokra bilder, sjaskiga skämt och en och annan fundering. Ett arkiv, som en nostalgifylld Jasmine kan surfa in på och återuppleva sina forna glansdagar för en stund.