Löprunda.
Nyss hemkommen från en löprunda i detta fantastiska område. 30 grader varmt och inte ett moln på himlen. Nu är jag trött. Och stolt.
Kan vänja mig vid detta.
Ju mer tiden går, desto mer inser jag hur mycket jag tycker om detta livet.
I förrgår så hade vi en teamdag. Vi samlades vid lunch och hade ingen aning om vad vi skulle hitta på.Vår manager överraskade oss med att hyra en båt till enbart vårt team som vi skulle åka runt med på havet hela eftermiddagen.
Så fantastiskt det var. Miljön runt Bodrumhalvön är fantastisk. Vi åkte runt Black Island där vi simmade in i en grotta. Efter det så gled vi vidare, åt lunch, badade i det blåa vattnet och dök från båten. En helt fantastisk eftermiddag, med en härlig stämning.
På kvällen åt vi middag inne i Bodrum med CEO:n för hela Thomas Cook Northen Europe, Lars Löfgren. Väldigt roligt att ha honom till bords. En väldigt trevlig och jordnära man. Efter det så var det utgång. Jag och tre grabbar gick till en bar och drack öl. Det var ovant, men kul!
Detta är bara en dag av många här nere. Ibland är det svårt att inse att jag faktiskt bor här. Det känns som semester. En bra och händelserik sådan.
Fina kollegor!
Lyckan när det kom en glassbåt!
Terapi.
Idag har jag varit stirrig. Jättestirrig.
Idag var nämligen dagen som jag gjorde debut på service, alldeles själv. Jag är en väldigt orolig person i vanliga fall, så när jag sätts inför nya utmaningar så går verkligen min hjärna på högvarv. Alla tankar rusade runt i huvuvdet "Tänk om jag kör vilse!", "Vad händer om jag får en jättesvår fråga?", "Vem ringer jag om det går åt skogen?", "Tänk om jag kommer försent!" "Eller för tidigt?" och så vidare.
När arbetsdagen var avklarad så var det en stolt Jasmine som checkade ut. Allt hade flytit på bra och det var inga stora motgångar. Jag körde till och med nästan rätt med bilen på alla första försök. Men stirrigheten hade satt sina spår, jag andades uppe i halsen och att var väldigt ofokuserad.
När arbetsdagen var avklarad så var det en stolt Jasmine som checkade ut. Allt hade flytit på bra och det var inga stora motgångar. Jag körde till och med nästan rätt med bilen på alla första försök. Men stirrigheten hade satt sina spår, jag andades uppe i halsen och att var väldigt ofokuserad.
Jag började gå till poolområdet och fann det alldeles öde. Klockan var 18.30, men i luften var det fortfarande 38 grader. Trots att det var så varmt så kändes det inte äckligt eller svettigt, bara behagligt. Då gjorde jag någonting som jag inte gjort på väldigt, väldigt länge. Jag hoppade i poolen och började simma. Jag simmande ensam. Det var bara jag och poolen. Och bergen. Och solen som hade börjat gå ner bakom dem. För varje simtag som jag tog så rann mina känslor av mig och på några minuter upplevde jag total avslappning. Det var terapi.
Min arbetsplats.
Nu sitter jag på hotellet där jag jobbar och fördriver tiden. Egentligen var tanken att jag skulle hålla en yogaklass nu, men ingen dök upp. Den extra fritiden som jag fick använder jag till att sätta ihop ett nytt vattengympapass som jag kan alternera med. Tänkte också passa på att visa bilder från gymmet där jag jobbar:
Poolen där jag håller vattengympa.
Återigen: dåliga mobilkamerabilder, men man anar ju vad bilderna föreställer i alla fall.
På turistutflykt i Bodrum.
Idag är det en mycket mer harmonisk Jasmine som sitter på balkongen.
Jag har börjat komma in i arbetstempot och intrycken har börjat mattas av så smått, vilket gör att jag inte alls är lika trött som jag var de första dagarna.
I måndags så började jag att hålla mina första egna klasser. Det gick helt okej ändå, självklart mycket nerver och småmissar här och där. Igår när jag höll klasserna för andra gången kändes det hela mycket bättre, vilket är kul. På eftermiddagen så fick jag följa med på en guidad tur i Bodrum för att få lite kännedom om staden. Knäppte några bilder med min brutalt dåliga mobilkamera, enjoy:
Utsikten från guidebussen. Ön till höger tror jag är Kos.
Uppe på ett liten torn, som tillhörde en gate på den gamla ringmuren som nu är begraven under marken.
Vi begav oss till Panama Leather och fick en trevlig modeshow på köpet.
På resans slut så köpte jag mig en liten B&J som satt precis där den skulle!
Nu ska jag spela fotboll mot en av våra samarbetspartners, ett guldcenter här i Bodrum!
Tjingeling.
Blogg i Turkiet.
Nu sitter jag här på min balkong i Turkiet och funderar på om det är värt att försöka ge sig på att starta upp bloggen igen. Det känns som det vore kul för alla där hemma att läsa lite om hur jag har det, men samtidigt känner jag på mig att dagarna kommer se ganska lika ut och att det snart inte kommer finnas så mycket att skriva om.
Jag gör ett litet försök i alla fall och hoppas på det bästa.
Såhär sitter jag just nu. Jag vet att det är en totalt kass bild, men lite av bakgrunden syns, vilket var syftet med bilden. Detta är utsikten från balkongen, min nya favoritplats. Främst för att här min både ett fungerande kontaktuttag (vilket annars bara finns i badrummet) och bra internettäckning. Så här brukar jag slå mig ner med min dator på kvällen och få lite kontakt med omvärlden.
Så hur har jag haft det? Jag skulle kunna sammanfatta de första dagarna med ett ord: "Trött". Jag har aldrig varit såhär trött i hela mitt liv, så fort jag får en ledig stund över så går jag och sover. På nätterna har jag sovit i 9-10 timmar och jag håller ändå på att somna under arbetsdagarna. Jag antar att det beror på allt nytt, många nya intryck och ett helt nytt klimat, som inte är optimalt för en fräknig och rödhyad Jasmine.
Samtidigt tycker jag att detta verkar vara ett drömställe. Mina kollegor är omtänksamma (förutom att de glömde mig på flygplatsen) och roliga, Bodrum är jättefint och arbetsuppgifterna verkar kul. Just nu längtar jag bara till att jag sätter igång och jobbar på riktigt, så jag kan komma in i mina rutiner och kanske inte känna mig så utmattad hela tiden. Imorgon sätter jag igång med 50 % av mitt arbete på riktigt i alla fall, jag ska nämligen hålla mina första klasser själv på Sunprime Torba. Sjukt nervöst.
Samtidigt tycker jag att detta verkar vara ett drömställe. Mina kollegor är omtänksamma (förutom att de glömde mig på flygplatsen) och roliga, Bodrum är jättefint och arbetsuppgifterna verkar kul. Just nu längtar jag bara till att jag sätter igång och jobbar på riktigt, så jag kan komma in i mina rutiner och kanske inte känna mig så utmattad hela tiden. Imorgon sätter jag igång med 50 % av mitt arbete på riktigt i alla fall, jag ska nämligen hålla mina första klasser själv på Sunprime Torba. Sjukt nervöst.
Så där. Detta var mitt första inlägg om mitt nya liv i Turkey. Så fort jag känner mig lite piggare så tänkte jag börja ta lite kort och skriva lite mer detaljerat.
