Igår var jag och Theodor hos våran kära farmor. Theo hade precis fått sin permobil och ville visa upp den.
Eller han låtsades vilja visa upp den, medan han egentligen bara ville skrämma folk till hjärtattack med sin djävulstuta.

Så väl hos farmor så spelade vi lite yatzy. Farmor är halvt blind, halvt döv och halvt förvirrad. Så egentligen kastade farmor ett par tärningar medan Theo och jag berättade vilka hon skulle spara på och vad hon fick för poäng. Slutade ändå med att damen lyckades utklassa oss båda rejält stort.. Någonting som hon själv inte trodde på.

Det gulliga med farmor är att hon har fått för många barn, barnbarn och barnbarnsbarn för sitt eget bästa. Hon blandar ihop hela gänget. Jag heter Nellie, Nellie heter Jasmine, Pappa heter Clide och Johan och Jonatan går inte att skilja på. Detta har resulterat bl.a. att "Jasmine" har fött tre barn, när det är Nellie som är trebarnsmamman.
Fast hon har börjat lära sig av sina misstag och beskriver familjerna istället för att säga namnen.
"Den minsta av mina barns yngsta son"

Det bra med farmor är att det alltid är samma personer som hon blandar ihop. Hon kör inte mamma och pappastilen (säger alla familjemedlemmarnas namn innan man hittar rätt och skrattar bort det genom att säga "det är ju tur att vi inte har hund också").

Härliga farmor!

Det finns nog bara en enda person som har sämre lokalsinne än mig och det är min kusin Amanda.
Detta har vi tidigare befarat då vi gått vilse i Moheda, som är inte allt för stort.

Vi två geografiskt inkompetenta människor tycker att det är en utmärkt idé att bege sig till Stockholm utan karta, kompass, gps eller iphone. Jag hade heller aldrig varit där inne, så jag la över allt ansvar till Amanda.  Vi hade kollat upp allting i förväg: Hotellet låg 200 meter ifrån centralstationen, det skulle ju inte vara några problem alls att komma dit! Man bara gå på en enda gata mot Norra Bantorget, inga problem!
Så tåget anländer (fem minuter för tidigt, vad händer SJ?!) och vi går ut mot Vasagatan. Vi kollar oss runt som två förvirrade hundar och bestämmer oss för att gå över vägen. En bra start!

Efter fem minuters diskussioner så tar vi höger. Vi går på gatan i tjugo meter och bestämmer oss för att det är bäst att fråga efter vägen. Vi går in i en kartbutik och frågar kassörskan, smålänningar som vi är köper vi ju ingen karta över stockholm utan anser att vi fixar detta alldeles utmärkt. Hon pekar ut vägen åt oss och vi går dit.
Efter ytterligare några meter inser vi att det inte stämmer och vi tänker att det bästa är att början om från början. Så vi går tillbaka till stationen och tar en annan utgång.

Väl där så är vi lika förvirrade som vanligt, ser fortfarande inget hotell då byggnaderna i stockholm är ganska höga. Amanda frågar efter vägen på pressbyrån och efter ett långt samtal och en karta senare så inser vi att vi skulle stannat kvar på Vasagatan. Vi går tillbaka, kollar på kartan och tar till vänster denna gången.
Efter 150 meter så utbrister Amanda att vi har gått åt fel håll, att vägen vi står på ligger fel sida om centralstationen. Vi suckar lite och vänder om igen, går förbi centralen och vidare. När vägen tar slut så tar jag över kartan och inser att vi visst var på rätt håll innan och gått fel denna gången. Alltså får vi vända återigen och ta andra hållet. Folket på uteserveringarna började kolla lite konstigt på en när man passerade för fjärde gången.

Efter en timme så kom vi fram till hotellet. Väl där så kollade jag på deras hemsida som vi hade haft som vägguide. Där stod det klart och tydligt att vi skulle ta vänster från stationen. Men nu kan vi skyltfönsterna på Vasagatan utantill i alla fall!

Tänk er denna artikeln i Aftonbladet:

En 13-årig flicka blir på smällen. Hon har ett förhållande, men påstår att han inte är pappan.
Hon påstår nämligen att hon inte har haft sex med någon alls. Det var en ängel som steg ner från himlen och berättade för henne att hon fått uppgift att föda Guds barn.
Fotografen för Aftonbladet har också tagit en bild. Den föreställer en höggravid Maria och hennes pojkvän Josef. De ser sådär förtvivlade ut, som bara aftonbladet kan lyckas framställa någon.

Hur hade detta sett ut i dagens samhälle? Man hade tyckt synd om stackars Josef som inte förstod att Maria hade varit med någon annan och kondomen sprack, sen hade man vänt blad och fortsatt läsa vidare tidningen.
Kanske någon stackare på SSS som hade trott på att Messias hade kommit, men annars njae.

Dessutom hade aftonbladet inte publicerat artikeln, de hade hellre velat att Maria och Josef skulle se tragiska ut under rubriken "Tvingades fly till Betlehem. Får ingen ersättning från försäkringskassan".

Fast om man jämför med andra händelser i bibeln så är Maria inte så konstigt.
Vad sägs om Lot. En liten gubbsjuk jävel som först ger bort sina döttrar att våldtas och sen låter döttrarna föröka sig med honom själv för att deras gener ska spridas vidare (för det hade ju varit en skam om deras unika gener dog ut).

Hur hade det sett ut i aftonbladet?
"Sexskandalen i Sodom. Sluten psykriatisk vård till sexpappan".
Ja, det hade nog inte blivit en del av en stor religion i alla fall. Om det hade det så hade det kommit att heta "Sexsekten" eller något liknande i dagstidningarna.

Idag är jag inne på min femte skolfria dag och passade på att "njuta av ledigheten", "ha lite egentid", "leva i nuet" och alla fina, överanvända yttryck som finns.
Tänk er senariot: En värmefilt, ett rostat bröd med blåmögelphiladelphiaost, en kopp grönt vaniljte och en bok. Ingen tv, ingen dator, inga oljud. Utan en bok.
Ja, jag vet att jag föddes på 90-talet och förväntas tycka att mobiltelefonen är det roligaste i hela världen, men detta var nog ändå njutning på hög nivå.

Jag läste Kristina Ohlssons första bok, Askungar.
Egentligen gillar jag inte deckare eller kriminalromaner, utan föredrar typiska tantporrböcker (pojke träffar flicka, de blir kära, något händer men de lever lyckliga i alla sina dagar på slutet) eller lipböcker (tips: läs inte "p.s. jag älskar dig" när du är förkyld..). Men Kristina Ohlssons böcker funkar faktiskt. De är lagom spännande, men har ändå lite kärringporr över sig.
Dessutom klarade jag av att lösa mordgåtan, vilket är förmodligen första gången!

I lördags gjorde jag högskoleprovet för första gången i mitt liv. 
Vissa block gick det skitbra, medan andra hann jag inte riktigt med. Vissa frågor slutade det med att jag inte ens hann läsa frågan utan bara chansa på ett svaralternativ. När jag sedan kollade mina rätt så visade det sig att alla frågor jag gissat på var fel. Gissar man på en fråga så är det 25 % chans att man gissar rätt. Alltså som jag skulle gissa på fler än 4 frågor så borde jag gissat rätt på minst en, men nej. Jag gissade fel på ALLA mina gissningar.
Så jag antar att jag är världens sämsta gissare. Nästa gång får jag nog helt enkelt försöka hinna göra frågorna :)

Sen så var det lagfest efter det. Var kul, lite frågesport och sånt, som om inte min hjärna redan hade överpresterat idag? och sen stack vi ut till Grace. Det var nu det började gå snett.
Först fick jag inte komma in, för att det stod "Jasmina Pettersson" istället för "Jasmine Pettersson" på listan. Hur stor är chansen att det finns en Jasmina Pettersson med samma personnummer som jag? Efter noga övervägning så läts jag komma in.
Sen så skulle vi köpa en drink i baren. Jag räcker fram mitt kort och beställer, bartendern gör min drink och säger "då blir det 100 kronor", eller vad det nu kostade.
Jag: "Ja, du fick ju mitt kort?"
Bart.: "Nej? jag tar alltid betalt efter".
Glada Jasmine var inte lika glad längre. Min vän hade ju sett också att jag lämnat fram kortet, men bartendern tvärnekar att han tagit det.

Tillslut så bestämmer vi oss för att spärra mitt kort, om bartendern råkar ge det till någon annan. På vägen så säger vi till en annan bartender som jobbar där. När vi står och pratar med Swedbank så kommer ju självklart den andra bartendern med kortet till oss. Då hade han kollat upp bartendern som vi beställde hos och hittat kortet? Nej, men jag hade nog tappat det.

Nu ska jag njuta av min lediga dag, eller rättare sagt mina lediga tre dagar :)